Fick en önskan om att ja skulle göra ett inlägg om mina Varmblodstravare jag haft!
och självklart kan ja göra det!! :)


För de första vill ja bara säga att.. ja vet att många har nåt emot travare och förstår verkligen inte vrf,, de är hästar och de blir va man gör dom till precis som andra.. det handlar om utbildningen.
aja whatever..

våran första travare och även våran första häst: Newell :)

En hingst med mkt hjärna och hjärta :)

De va ändå mest mamma som red honom ordentligt.. ja red bara ibland osv..
men han va riktigt fin och duktig på alla sätt.. hoppa gjorde han över lite provisoriska hinder.. planka med 2 hinkar.. man tog ju va man hade ;)
iaf.. han va inte den lättaste att rida hela tiden.. han KUNDE stegra/bocka och va helt knäpp.. men när jag (som va 10 år) kom och såg allt och frågade mamma "mamma får ja rida nu?" vilken mamma vill släppa upp sin dotter på hästen när han håller på så? jo ingen.. men tillslut fick ja komma upp och tror ni han gjorde nåt? nej..
han gick som ett lamm och bara visste att ja va mindre och gjorde ingenting! haha :p

han gick jätte fint i longeringen och när han reds! vi testade även lite med western.. eller inte så seriöst men köpte western sadel/träns oh dedär.. men de gillade han inte ^^
vi hade honom totalt 1 år! sen tog det roliga slut och vi va tvungen att sälja honom :/
här kommer lite bilder på honom :)


ni måste ju hålla med om att han e fin? :)









Sen efter nåt/några år köpte vi en igen!
även en varmblodstravare,... Jazza :)

en mycket vacker dam och speciell!! :)

måste notera att ja då inte va sådär jätte duktig ryttare utan red bara lite för skojsskull :)
ni förstår nog vad ja menar :)

jag hade henne i ett litet mysigt stall och både jag och min mamma red på henne, ja tyckte hon va lite för hög egentligen.. 165 cm.. och ja har alltid vart kort haha! men de gick bra.. mamma va med hela tiden för vågade inte rida ut själv då med henne. sen började jag rida ut med en kompis som stod i samma stall så vi red ut ibland och de gick bra.. Jazza va riktigt het ibland men de brukade gå bra!

ja har inte direkt något sånt glatt minne med henne utan mer ett sorgligt..

jag, kompisen jag red med och även min klasskompis Johanna som red en ponny va ute i skogen och red.. det va vinter och ganska halt men vissa vägar gick att rida på!
vi hade vart ute en stund och vi skulle trava lite .. de va på hemvägen men inte sådär jätte nära stallet..
(jazza har vart tävlad i både galopp och trav och hade mkt tävlingstankar)
så de hon fick för sig var att sätta i full TRAV.. och ja fick inte stopp på henne, och ja fick verkligen inte stopp på henne.. hon tog bettet och stack.. efter en bra bit med full trav satte hon i galopp.. oh ja de gick ju mkt mkt snabbare än man kan föreställa sej.. ja hade inget att säga till om där uppe! ja tappade ur foten ur stigbygeln och visste inte om ja orkade hålla mej kvar längre.. sen tittade jag upp och såg en sån skyllt "kör sakta, lekande barn" så då visste ja att vi var snart i stallet.. så kanske hon stannar..
de tog inte ens 5 meter innan ja märker att vi ligger på marken.. ja tittar upp och ser jazza ligga ca 1meter bort och vi hade rammlat och åkt in i ett staket.. de va så halt där och ja kommer ihåg hur ja ropade på henne så hon skulle resa sej upp och de gjorde hon sen men va helt okontaktbar!

efter den händelsen kunde ja inte rida henne.. delvis för Jag inte ville/vågade rida så mkt på henne, och att hon va helt konstig när ja satte mej på.. beslutet tog mamma att hon vill ha en häst som båda kan rida elr framförallt att ja kan rida och att tycka det är skoj så vi sålde henne där hon fick det super bra!!

uch nu blev det mkt text :p men hoppas ni orkade läsa!

här kommer lite bilder på jazza!


söta ja haha :p men iaf.. sista bilden på jazza innan hon åkte till sitt nya hem.. :/





när vi hälsade på henne :)





de va dom travarna ja haft.. inte sådär värst mkt minnen med dom men ändå finns dom i mitt huvud och hjärta :)



hoppas de va lite som du tänkt dej , Fea :)

KRAM