ja känner mej själv..

ja... jag känner mej själv.. ingen sömn i natt .. lyckades somna till en stund efter tårar..ögonen kunde inte öppnas och vaknade igen vid 8.. det är som en mardröms natt när man inte kan sova och man ligger och tänker på saker man gör fel.. igår blev bara fel.. jag vet inte vad som hände.. hur kan ja lyckas att göra allt fel.. tänker ja mej inte för?. jo de tkr jag.. men de räcker inte.. ja måste tänka varje sekund, varje minut, varje timma så jag inte säger något som kan såra.. hur fel är inte de? ja känner mej som att ja blivit slagen rakt i ansiktet.. hjärtat också för den delen. när man va liten slapp man allt dehär.. sjukt skönt.. tänk oh bara ta bort 10 år och va liten igen.. fast det var la inte alltid lätt att va liten heller? men lättare iaf.
ja försöker jag försöker mer.. men det enda ja kan säga är förlåt.. förlåt förlåt och ännu en gång förlåt.. vrf fan va besviken jag är.. nej inte på någon annan.. men på mej själv då.. dagen som skulle blivit helt underbar kommer inte bli lika underbar som jag trott.. utan gå och tänka " hur kan ja ändra på det? "  " kommer jag någonsin kunna ändra på det? " eller ja kanske inte kan ändra på något.. jag har försökt i nästan 2 år kan ja tänka mej.. men det kommer upp nya saker varje gång.. nya saker man ska ändra på.. och man ställer upp så drf är de kanske bra och lyssna till sitt inre.. "försök att ändra på det?" allt ja skriver kommer bara och bubblar ut.. sånt jag vill få ut ur mej.. jag skriver och skriver.. men raderar aldrig någonting.. har ja tänkt att skriva sånthär.. så raderar jag aldrig ett ord, mening eller alltihopa. men egentligen de jag vill komma till är att alla är inte perfekta och jag är verkligen en av dom som inte är perfekta.. jag försöker vilket många många andra gör och det är bra.. men ibland klarar man inte mer kanske.. ja säger inte att de bara är svårt för mej.. för de är det absolut inte.. men det blir inte lättare när man försöker rätta till en sak och skriver lite som kommer från hjärtat och får en knytnäve i hjärtat som svar.. ett kort svar.. ett helt ointresserat..
det kanske inte är många som kommer läsa denna texten.. den blev ju en bit.. men ja hoppas att alla ändå förstår hur ja menar och att ingen missförstår.. jag skriver bara av mej en stund och då är det tur att bloggen finns...


vänner är verkligen som diamanter.. som alla säkert hört dedär.. när många skriver " vänner är som diamanter dyrbara..." och det stämmer ju,. man klarar sig inte utan dom.. och ja klarar mej verkligen inte utan dej..<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0